Det är måndag den 5:e februari. Jag slår upp tidningen vid frukostbordet och rubriken ler mot mig ”Regeringen tar ett helhetsgrepp om Life Science”.
Äntligen har vi nått fram till ett permanent kontor för Life Science i Sverige, ett kontor som placeras inne på regeringskansliet under ledning av den ytterst kompetenta och framåtblickande Jenni Nordborg. Nyheten från regeringen bär på ett tydligt löfte om en bättre samordnad politik, tydligare prioriteringar och högre tempo i arbetet för en konkurrenskraftig Life Science-sektor i Sverige.
Nu händer det
Jag läser ivrigt vidare, regeringen pekar ut ett antal områden som prioriteras; antibiotikaresistens, digitalisering, Sverige som internationell testmarknad, satsningar på fler nationella testbäddar, kostnadseffektiv och snabbare utveckling av nya läkemedel, högre innovationstakt inom hälsa, sjukvård, och omsorg. Bra, mumlar jag för mig själv. Det är viktiga områden, och konsterar nöjd att de alla är områden som korresponderar med det affärs- och innovationsområde inom Hälsa och Life Science, med särskilda fokusområden och prioriterade satsningar, som vi på RISE Research Institutes of Sweden sjösatte i slutet av 2017.
Nu händer det, och vi på RISE står redo att bidra i arbetet som Sveriges forskningsinstitut och en oberoende innovationspartner. RISE är i sanning en nationell aktör i ett hälso- och Life Science-Sverige som alltför mycket präglas av ett regionaliserat och fragmenterat aktörslandskap. Belåten slår jag ihop tidningen och tittar upp. Det blir ett spännande år för hälsa och Life Science i Sverige!
”De landstingsanställdas vardag präglas av en miljö där överlevnad, inte förnyelse står högst på agendan.”
På andra sidan bordet sitter min fru. Jag väcks bryskt ur mitt dagdrömmeri. Hon påminner mig om den avgrund som står mellan de ambitioner och förhoppningar som reser sig i regeringens text kring ökad innovationstakt inom hälsa, sjukvård, och omsorg, och den verklighet som möter mig i vardagssamtalen med min fru som är barnmorska.
Ett plågsamt tydligt avstånd
De senaste åren har det blivit plågsamt tydligt att avståndet mellan den verklighet som jag diskuterar med personer i ledande befattningar inom hälso- och sjukvården i Sverige, är fjärran från den verklighet som beskrivs av min fru och hennes kollegor. De landstingsanställdas vardag präglas av en miljö där överlevnad, inte förnyelse står högst på agendan.
Jag hör beskrivningar av hur de med mest erfarenhet, och de som har möjlighet, lämnar verksamheten för att göra annat eller gå till verksamheter som erbjuder större flexibilitet beträffande arbetstider eller åtminstone betalar högre lön. Kvar på avdelningen står chefer utan ledarskapsutbildning som skall leda en skara nyexaminerade som lärs upp av andra nyutexaminerade.
Förändringen är här
Jag hör om en arbetsmiljö där de anställda stannar kvar efter arbetstid för att hinna färdigt med dokumentationen som sammanfattats på post-it lappar under dagens patientmöten. Jovisst, de anställda är överrens om att digitalisering har möjlighet att adressera flera av vårdens utmaningar. Men som min fru lakoniskt sammanfattar det – det känns fjärran när verksamhetschefers ambitioner att öka takten i innovationsarbetet överskuggas av jakten på eftertraktade ”pinnar” (”pinne” = en inte så smickrande omskrivning av ett patientmöte som genererar en intäkt till vårdenheten i landstingets ersättningssystem).
”Landstinget har sett ett stort tapp av sina anställda”
Landstinget har sett ett stort tapp av sina anställda, inte minst till ythyrningsföretagen som lockar med högre löner och flexibla arbetstider. Så hur får vi de landstingsanställda att trivas? Vad skapar en attraktiv arbetsplats för hälso- och sjukvårdspersonal? Det är oerhört viktigt att adressera dessa hygienfaktorer inom den offentliga vården samtidigt som vi höjer innovationstakten.
”Det blir ett spännande år”
Jack Welch, legendarisk chef för General Electric under 1990-talet lär ha sagt att ”När förändringstakten utanför är högre än innanför då kan man ana slutet för en organisation”. Svaret är innovation. Men ställer vi de rätta frågorna? Det enda vi kan vara säkra på är att förändringen redan är här, att förändringstakten är hög, och att den just nu är mycket högre utanför den offentliga vården än innanför. Det blir ett spännande år för Hälsa och Life Science i Sverige!